Teet upptäcks                                                                                                                   

 

Legenderna om hur världens populäraste dryck föddes är många.     

En berättar att det var Sheng Nun, kejsare i Kina kring 2737 f Kr, 

som uppfann teet. Sheng Nun var en klok man. Han kom fram till

att det var säkrast för hälsan att koka vatten, innan man drack det.

En dag ute på picknick blev Sheng Nun törstig och vattenkastrullen

togs fram. Kejsaren pustade ut i skuggan under ett träd, då några

blad från trädet singlade ner i det kokande vattnet. Kejsaren fann

att resultatet blev en dryck med en alldeles förträffligt god smak.

Han drack sedan alltid vad vi nu kallar te,

bryggt på bladen av Camellia Sinensis.

 

Första televeransen kom till Sverige 1685, men det var först under

senare delen av 1700-talet som teet gjorde sitt intåg. Av de 132

expeditioner som gjordes förliste åtta, däribland skeppet Göteborg 

med 350 ton te ombord.

 

 

Ursprung

Allt te härstammar från en och samma planta – Camellia Sinesis.

Vilda teträd kan bli 20 meter höga men tuktas till buskar så att

bladen blir lättare att plocka. För att få fram olika typer av te

används olika tillverkningsprocesser. Kineserna utvecklade alla

de tre typer av te, som vi fortfarande har. 

 

Tetyper

 

Oolong

Oolong är den tredje typen av te. Ett delvis jäst te, som ligger mitt

emellan grönt och svart te. Använder vi vinspråk kan det närmast

liknas vid ett rosévin. Här återfinns stora smakvariationer.

Allt från lätta och milda till mörka och mustiga smaker.

Oolong kommer i huvudsak från Kina och Taiwan. 

 

Svart te

Svart te utvecklades sedan det visat sig att te var en dryck,

inte bara för kineser. Ett te som skulle exporteras och säljas

för dyra pengar, måste kunna resa, det vill säga bevara sin

kvalitet under färden från Kina till exempelvis Europa.

Teodlarna i Kina fann att lösningen var att bladen får vissna,

rullas eller strimlas. De får sedan jäsa, numera på glas- eller

cementbord i svala och fuktiga rum 1 - 3 timmar. Bladens

cellsafter oxiderar med luftens syre. De får då en ljus

kopparfärg, som mörknar till svart, när bladen torkas.

Svart te har mer färg och styrka än grönt te. Svart te var under

många hundra år det enda te som vi kände till i Europa.

Nu svarar svarta teer, klara och smaksatta, för cirka 57 procent

av konsumtionen i världen. Det svarta teetkommer ofta från

Kenya, Indien och Sri Lanka.

Grönt te
De första teerna var alla gröna. De plockade bladen får vissna
och behandlas sedan med ånga, så deras enzymer förstörs.

De kan då inte jäsa. Bladen rullas eller skärs i strimlor och torkas.
Smaken varierar mellan tebladen beroende på vilket distrikt de
kommer ifrån. Främst tas teet från Kina, Indonesien,
Japan och Vietnam.

 

 

 

Text och bilder från: http://www.twinings.se/